ja, jag är rädd för mycket.. Mina malar ( tänk om dom biter mig eller suger fast på fingret:O ) Spindlar och sådana äckelsaker.. Men jag har faktiskt setat och funderat lite på vad som är min största rädsla. och eftersom det här gäller om hästarna så blir det lite lättare (Svårare). Men det är faktiskt inte för att ramla av och göra mig illa eller något sådant. Visst man kan bli rädd för det också och tro mig jag var jätte nervös första gången jag satte mig upp på hästryggen igen efter min olycka men det är faktiskt inte min största rädsla.

Nej, Min största rädsla är att förlora någon som står mig nära! Människa som djur!
Det är så enormt tungt att förlora någon, även om det inte är någon som står nära, det räcker bara med att man har pratat med personen xantal ggr..
Jag minns ju hur det var när Johan dog endast 16 år gammal eller när jag fick reda på att det var Anton som hade åkt med i bilen som krockade med lastbils släpet.. Anton han sover fortfarande, olyckan hände natten till den 22a oktober 2010.. :(
Eller den gången jag sa Hej då till Phenia föralltid bara någon timme innan hon avlivades.. Eller när G åkte hem.. Jag sa inte hej då.. vilket jag ångrar starkt. Men jag hade inte klarat av det..

Så min störta rädsla är att förlora någon..
Djur som Människa..